”Många vill nu lägga fokus på den synliga delen av isberget – handlingar från människor som saknar empati och moral. Men dessa individer är i själva verket offer.”
Så skriver Martin Lazar, kommunpolis i Botkyrka angående mordet på 12-åriga flickan Adriana.
Det är ett hån och känns som han spottar alla som någonsin fallit offer för våld rakt i ansiktet. Men han är bara ett barn av sin tid, av vår tid. Det är inte första gången och definitivt inte sista gången vi ser det hävdas att gärningsmän är offer.
Det hör till den epok vi lever i att allt är omvänt. SVT kallar till och med flickan för ”kvinna” i sina första rapporter om dådet. Ja, det är samma SVT som gärna kallar 30-åriga afghanska män för barn.
När det på Twitter skrivs parafraseringar som ”Little girls’ lives matter” så skriver Vänsterpartiets Ali Esbati ”Fräscht” och fortsätter ”När det första en (och annan) twittrande polisman tänker på när en tolvåring skjuts ihjäl är att håna en rörelse mot rasism och polisbrutalitet, då är det ett problem inom polisen och därmed för hela samhället”.
Parafraseringen är ett sätt att lyfta fram hur oskyldiga drabbas av våldet som de kriminella gängen sprider. Hur Esbati får det att vara ett hån mot BLM är en gåta han nog inte själv kan svara på men han ser uppenbarligen BLM som mycket heligare mark än kampen mot gängvåldet.
Hur kommer det sig att det blir så att oskyldiga människor hamnar i kläm när gängen gör upp?
Jo, för att våldet blir grövre och mer hänsynslöst. Och det för att kampen mellan gängen trappas upp.
Vad kan vi då göra?
Dels måste det arbetas förebyggande genom att rekryteringsbasen för gängen försvinner. Social upprustning och uppbyggande av välfärd är ett sätt att göra det mindre attraktivt för ungdomar att välja en kriminell väg.
Bättre välfärd gynnar integrationen. Integration motverkar mångkulturen och därmed segregationen.
Gränserna måste stängas. Vapen, droger och kriminella invandrare har alldeles för lätt att ta sig in i landet.
Hårdare straff och fler poliser är inte en lösning. Inte på lång sikt i alla fall. Det enda det gör är att vi har ett samhälle med tung kriminalitet som hålls i schack av en allt större poliskår och med fler fängelser. Inte ett drömsamhälle direkt.
Det viktigaste är ett förebyggande arbete för att hindra att gängen växer, får tillgång till vapen mm. Men vi befinner oss i ett stadium där det redan gått långt och därför måste även åtgärder vidtas för att komma till rätta med problemet. Förutom att bomma igen gränsen som en rent drastisk och nödvändig handling så måste Sverige ta i tu med de kriminella personer som finns i landet och de ungdomar som redan rekryterats.
Det är inte försent till bot och bättring och därför måste samhället stå berett när personer vill hoppa av sin kriminella bana. De stöd som finns för detta är idag för dåliga och för långsamma.
Men personer som inte vill integreras och istället väljer den kriminella banan, dessa måste återvända till sina hemländer. Det är inga konstigheter.
Sveriges politiska inriktning måste ändras och det är akut. Det är politikerna som bär ansvar för vad det blivit av Sverige. Det är inget som bara har hänt hux flux utan har konkreta orsaker som beror på konkreta politiska beslut (eller ibland brist på politiska beslut).
Men till syvende och sist så är det vi, folket som röstat fram politikerna. Det är vi som inte satt ner foten tillräckligt tungt. Så på sätt och vis är vi kanske trots allt alla skyldiga till hur vårt samhälle ser ut och till allt skit som händer. Såklart kan man rentvå sig med att man röstat si eller så men uppenbarligen är det inte tillräckligt.
Källa: https://www.expressen.se/debatt/vi-ar-alla-skyldiga-till-12-ariga-flickans-dod/
Frihetsfacklan 