Nya vänstern måste bli nationell

Nu har nättidningen Vi som bygger landet lanserats och med det också projektet Samtal Pågår. Första samtalet som pågått var mellan fyra personer med hemvist i den socialistiska miljön; två f.d. medlemmar i K och två medlemmar i Socialisterna – Välfärdspartiet.

Det kom upp en hel del intressanta tankar och delades en del erfarenheter från politiskt arbete och från arbete i kommunfullmäktige vilket några av deltagarna arbetat med.

Vad som absolut är rätt är att idag har den politiska skalan ritats om. Det finns ingen kamp politiskt mellan arbetarklass och kapitalister, mellan höger och vänster utan den står mellan liberaler och konservativa, eller någon sorts socialliberala och liberalkonservativa. Arbetarklassen sitter på läktaren som det påpekas i samtalet.

Det som behövs är alltså att arbetarklassen börjar röra sig och tar upp kampen igen. Alla har sina egna intressen så som lärare, sjuksköterskor, industriarbetare och det gäller att alla dessa enas mot kapitalet och mot den politiska adel som den nya koordinatorklassen utgör.

Och denna kamp måste börja där arbetare bor och arbetar med frågor som berör just i dessa situationer. Lyckligtvis är det precis detta som kommer fram i kvartettens diskussion. Det är frågor om att bygga en ny lekplats eller riva det lokala badhuset eller som aktuellt är nu, kamp mot marknadshyror.

Det är också därför helt nödvändigt att en ny rörelse är lokalt förankrad och engagerar sig i de lokala frågorna. Det är också bra om de lokala partierna eller avdelningarna tar sig in i kommunfullmäktige. Inte för att det går att påverka allt för mycket. Det framgick tydligt av de erfarenheter som delades av panelen, men utan för att det utgör en utmärkt plattform att föra fram sina åsikter och sin politik.

Vilken taktik man ska ha för parlamentarisk verksamhet är svår att fastställa men resonemanget gick från Välfärdspartiets sida att man inte ska lämna några vallöften om att man kan förändra massa till det bättre, för det går inte. Utan man lovar istället att rösta emot varenda en av nedskärningarna i välfärden. De f.d. kommunisterna verkade dock anse att man bör även ha egna förslag på vad man ska göra. Och inte nödvändigtvis måste man rädda allt gammalt, så som tandvård utan man kan istället komma med ett eget förslag på hur det kan lösas, på ett socialistiskt vis.

Då kommer vi till den punkten om att man ska försöka bevara vad som återstår av den gamla socialdemokratiska välfärdsstaten och återskapa det som monterats ned. Det innebär att man ska återskapa det system och utifrån de tankar och idéer som ledde till ett misslyckande. Men man kanske tänker att man gör exakt samma sak igen men vi ska inte köpas av Näringslivet denna gång. Något naiv tanke. Det mest logiska är att inte se tillbaka vare sig på gamla samhällssystem eller ideologier som vi med facit i hand vet inte ledde till framgång på lång sikt, utan att vi strävar efter en ny rörelse med en ny ideologi och för att bygga ett nytt samhällssystem. Dock bör vi se till allt positivt som arbetarrörelsen gjort under 1900-talet och även det negativa och dra lärdom därefter.

Slaktarn nämnde också en viktig sak, att vi måste ha självförtroende i vad vi tycker och stå för vår politik. Hans exempel rörde att om man talar om kommunism kommer säkerligen mothugg komma om att ”vill du ha det som i Sovjet?”. Slaktarn svarar givetvis nej på det och menar att han istället skulle säga hur han vill ha det och hur han ser att ett socialistiskt samhälle skulle se ut. Problemet är att han alltid kommer vara tvungen att förklara sig då en stor del kopplar ihop kommunism med Sovjet. Om man istället talar om socialism, ja då tänker många på ett system där staten agerar överförmyndare åt oss odugliga vanliga människor och som fixar alla hål i budgeten med skattehöjning. Och igen skulle man vara tvungen att förklara sig hur man själv ser på ett socialistiskt samhälle. Retoriskt är det aldrig bra att starta med att ge en negativ bild hos åhöraren då den sitter kvar oavsett vad man sen säger.

Förslagsvis besparar man sig allt detta arbete och börjar direkt med att beskriva sitt ideal utan att använda ord som socialism och kommunism. Ett mer demokratiskt samhälle med mer rättvis fördelning och lika välfärd för alla.

Några andra slutsatser som drogs i samtalet var den att för att vi ska kunna bli en ny kraft att räkna med så måste vi finnas på så många orter som möjligt där vi aktiverar människor och mer viktigt, engagerar människor. Men det är inte tillräckligt. Alla de lokala problemen måste knytas till en nationell politik. Och det måste också finnas en mer övergripande politik på det nationella planet.

 

Idag har vi ett flertal lokala partier med en socialistisk prägel. Men alla dessa har samma kännetecken och det är att de driver enbart lokalpolitik och saknar både den nationella helhetspolitiken och även kopplingen mellan det lokala och det nationella. Det andra som är gemensamt är vad som ligger i själva essensen i lokalpartier och det är givetvis att de är lokala och finns på en ort. Det gäller dock inte Socialisterna – Välfärdspartiet helt och hållet men antalet orter de finns på är lätträknade. De är också kanske ett av få partier som har viss koppling i sina frågor till ett nationellt perspektiv.

Av alla de slutsatser som panelen kom fram till så finns det idag bara en enda rörelse som uppfyller alla dessa kriterier, och det är Framåt Sverige.

Framåt Sverige finns på ett flertal orter och man fokuserar på att driva lokal politik och lyfta lokala frågor som engagerar människor. Men man knyter alla till ett nationellt plan med en nationell politik som är gemensam för hela organisationen. Det strävas inte efter att reparera den gamla arbetarrörelsen utan att bygga en ny med en ny politisk riktning för att bygga ett nytt välfärdssamhälle.

Nu är det viktigaste att vi alla slutar sitta nedsjunkna i våra soffor och hoppas att problemen löser sig medan vi tittar på tv, eller att vi nog fixar det om ett par år vid nästa val. Det viktiga är att vi börjar förändra samhället i rätt riktning idag, där man bor och arbetar.