Filosofi är ju något vi arbetare helst inte ska syssla med. Åtminstone inte sådan filosofi som medelklassen avskyr och skräms av. Äkta klassisk filosofi förespråkar en styrka för individen, uppmanar till ett sökande efter visdom som endast kan förädla människan. Till skillnad från ideologier så finns det ingen klassisk filosofi som förespråkar att man ska hata sig själv, eller degradera sig själv. All post-modern filosofi är såklart en annan sak, som vi inte kan ha något övers för. Filosofi som tex Nietzsche, Marcus Aurelius mfl kan inte bara berika ditt liv utan användas av vår klass för att skapa en etisk grund för vår klasskamp.
Givetvis förespråkar våra fiender att styrka är något dåligt. Arbetarna ska skämmas för att de vill ha mer att säga till om och bättre förhållanden för sig och sina barn. Vi har dock inget att skämmas för, vi har ALL RÄTT att kräva vår del för vi tar oss rätten. Inga mer smulor, inga mer kompromisser. Det senaste året visar på hur hela samhället vilar på arbetarnas axlar. Vi ser otacksamhet som en av nutidens värsta förseelser.
Vi vägrar vara får, vi vägrar att våra barn ska uppfostras till kapitalismens robotar. Självständiga starka arbetare i en självständig stark arbetarklass. Vi läser det som gör oss starkare. Vi läser det som får oss att inse vem vi var och vem vi kommer att bli. Vi lär oss själva och tar detta med oss in i arbetarrörelsen. Det vi ska lära oss är styrka och inte hat, styrka och makt måste vara vårt enda mål. Till saken hör att det är inte svårt, det är inga stora krav man egentligen behöver sätta på sig själv, läs, stärk din kropp, skriv (om så “bara” dagbok). För du detta vidare, till dina barn, arbetskollegor, familj osv, så är vi på god väg.
Den enskildes väg är den samma som kollektivets.
Sverige har blivit ett skämt, vårt land döms ut som rasistisk och förtryckande från alla håll. Trots att det nog inte finns ett mer generöst land idag. Men sanningen är ju att allt detta bestämts över våra huvuden, vi har aldrig bett om mångkultur, men det är vi som drabbas, av nedskärningar, av våld och av åsiktsförtryck.
Det är vänstern som infört ras på den politiska agendan igen, inte arbetarna, det vita privilegiet är en lögn, framförallt för tex undersköterskan, som står ensam utan skydd mot sjukdomar, med arbetstider som bryter ner en människa. Vi knäböjer inte längre, det är vänsterliberalismen som dragit linjen i sanden, och vi måste sluta våra led. Vi hör ihop och lät ingen annan påstå nåt annat. Våra rötter förpliktar oss lika mycket som framtiden.
Ideologierna har svikit oss. För övrigt, även om vi skulle ställa oss bakom en ideologi igen, kommer medelklass-infiltratörerna antingen ta över eller förringa oss med att vi ska inte syssla med nörderi. Hatten i näven och håll käften. Medelklassen höjer choklad-ransonerna och arbetarna ska jubla.
Låt oss istället stå bakom det som är verkligt, vår klass, våra familjer, vår nation. Filosofi till skillnad från ideologi hjälper oss i verkligheten. Vi får inte låta ideologi eller falska värdegrunder hindra arbetarklassens behov och intresse. Vår enda önskan bör vara den makt och styrka som fulländar vår möjlighet att bestämma över vårt egna öde.
Vi vill, och Gudarna nåde den som står i vår väg.
/Ulf Nilsson, arbetarkorrespondent
Frihetsfacklan 