Ideologiernas dialektik

De politiska ideologier vi har kan grovt indelas i ett antal kategorier. En av de första av dessa är liberalismen. Den har sitt ursprung i Adam Smiths ekonomiska teorier från 1700-talet samt ur upplysningens idéer om förnuft och vände sig till stor del emot det gamla systemet som uppfattades som vidskepligt och byggde på religiösa föreställningar mm. Den var en reaktion på det gamla samhället.

Smiths ekonomiska teorier och upplysningens ideal präglade mycket samhället och den kapitalistiska ordningens utveckling. Med industrialiseringen och kapitalismen såg vi historiens mest produktiva system någonsin och med den urbanisering och utvecklingen av en ny samhällsklass och produktionssystem.

Under denna tid såg vi även konservativismen som en ideologi för att bevara det gamla men ändock försvarade den inte feodalsamhället utan har alltid varit en ideologi för det kapitalistiska systemet. Även om konservatism och liberalism inte ska ses som samma ideologi är de båda just försvarare av samma produktionssystem.

Som resultat av kapitalismens utveckling och tillväxten av den nya arbetarklassen uppstod socialismen som en reaktion. Den s.k. vetenskapliga socialismen var liksom liberalismen ett barn av upplysningens ideal. Den var materialistisk och såg sig som just vetenskaplig. De ekonomiska teorierna för socialismen stod Karl Marx för och hans teorier grundade sig direkt på de som Adam Smith utvecklat knappt hundra år tidigare. Den vetenskapliga socialismen är alltså en direkt fortsättning på liberalismens idéer och uppkomna som ett resultat av den ordning som liberalismen själv skapat, men som en motreaktion. De är som två sidor av samma mynt.

I slutet av 1800-talet började socialister organisera sig i partier och små försök till revolutioner genomfördes. Men det var först i början av 1900-talet som det verkligen blev en maktfaktor. En ny ideologi började ta form. En reaktion mot den marxistiska vetenskapliga socialismen, såväl som liberalismen och det kapitalistiska produktionssystemet. Fram växte fascismen. Fascismen var en direkt reaktion på socialismens framväxt. Vissa inom vänstern vill hävda att fascismen är ett verktyg för kapitalet för att slå ner på arbetarrörelsen. Den synen stämmer inte även om det de facto har använts så.

Att fascismen slog ner på socialister och arbetarrörelsen stämmer och att det utnyttjades av kapitalet stämmer också men som ideologi har fascismen egna ideal och ett eget syfte.

Några av de saker fascismen reagerade på var den rent materialistiska syn liberalismen och socialismen vilade på. Den anslöt mer till de konservativa idéerna och ideal från tiden före upplysningen. Den reagerade mot den individualistiska syn liberalismen förespråkade men också emot den klasskamp som socialismen förespråkade.

Fascismen var således en direkt reaktion på den vetenskapliga socialismens uppkomst.

1900-talet blev sedan de tre ideologiernas kamp. Socialistiska revolutioner spreds över världen och fascismen fick stora men kortvariga framgångar i Europa under första delen av århundradet. Men hur gick det sen?

Som ideologi finns både liberalism, socialism och fascism kvar. Men det är endast liberalismen som är en vital kraft i samhället idag. Det är det kapitalistiska produktionssystemet som är det enda alternativet som erbjuds idag.

Vänsterpartierna är inga socialistiska partier, utan erbjuder en liberal politik med socialistiska inslag. Det är ett kapitalistiskt system med socialt patos och mer eller mindre välfärd.

Högerpartierna är inga fascistiska partier, utan erbjuder liberal politik med konservativa och nationalistiska inslag. Det är ett kapitalistiskt system men med värdekonservatism och mer eller mindre invandringskritik.

Men visst finns det personer som står för riktig socialism och fascism. Och det finns partier för dessa. Men spelar de någon väsentlig roll någonstans i samhället idag? Nej, och det har de inge gjort på årtionden. De är perifera företeelser och hotar inte den liberala kapitalistiska ordningen det minsta.

Vi ser att fascismen förlorade redan 1945 och socialismen förlorade slutligen 1991. Liberalismen och kapitalismen är 1900-talets segrare och de andra två utmanarna lever kvar som fossila minnen av förra århundradet.

Men har behovet av ett alternativ till kapitalismen och liberalismen försvunnit? Nej, absolut inte. Det är än viktigare idag än någonsin. Kan socialismen eller fascismen göra en come back? Nej, ingen av dessa är seriösa kandidater. De hade sin tid och båda har visat sig odugliga och därför har de också förlorat kampen. Men ingen aktion som inte för med sig en reaktion.

Ur den kapitalistiska ordningen formade Karl Marx sin tes om den vetenskapliga socialismen och hur kapitalismen bar på fröet för sin egen undergång.

Ur denna tes växte fram dess antites i form av fascismen.

Dialektiken säger att efter en tes och antites kvarstår en syntes. Det är vad som väntar. Den utmanare som på 2000-talet måste ta upp kampen mot liberalism och kapitalism är denna syntes.

Hur denna kommer se ut återstår att se.

Vad som varit kärnan i de olika ideologierna. Det som de kretsat omkring kan förenklat sägas vara individen, klassen och nationen för respektive ideologi.

En ny ideologi kan således inte baseras på någon av dessa utan att direkt klassas som en variant av redan existerande ideologi. Vad en ny ideologi ska kretsa kring beror helt på hur samhället utvecklats och produktionsförhållandena tagit form.

Varje persons varande i förhållande till omvärlden, till samhället, till kollektivet och till produktionsformerna är mer väsentligt än individ, klass eller nation. Där finns en kärna till kommande ideologiska kamp.