Olika ideologier och filosofier har betraktat människan på olika vis genom tiderna. Inget är direkt fel men inget är på egen hand helt rätt heller. Liberalismen betraktar människan som individ och fokuserar på dennes okränkbara rättigheter som just individ. Det som missas är att människan inte alls är en individ avskild från ett större sammanhang. Var hon är rör sig och var hon än lever görs det i ett ständigt samspel med omvärlden och där uppstår alltid relationer.
Å andra sidan ser vi dem som fokuserar på kollektivet. De grupper som organiskt vuxit fram beroende på detta samspel människor emellan utgör dessa kollektiv. Det kan antingen vara grundat i kulturella gemenskaper eller sociala strukturer som klass. Det som där ofta missas är att kollektiv alltid består av individuella människor. Kollektivet är ingenting i sig utan ett resultat av alla ingående människor men även ett resultat av samspelet dem emellan. Kollektivister tar allt för sällan hänsyn till varje individ och låter kollektivet gå före.
Ska man se bortom individ och kollektiv hamnar vi i vad filosofin enkelt kallar ”personen”.
Personen är enkelt sagt individen i relation till omvärlden och de kollektiv som hon ingår i, hennes ”vara” i omvärlden. Personen är född som individ men bär med sig en viss historia och genetik vilket direkt sammanlänkar henne med andra individer av samma ursprung och genetiska arv. Men där hon växer upp, i den kultur och med det språk och religion hon växer upp så formas individen till en person. De kollektiv hon kommer att samspela med under sitt liv är direkt de som formar henne, så också förutom nationen som kulturellt kollektiv också den samhällsklass hon växer upp i.
Idén om ”personen” som filosofins utgångpunkt ser alltså till varje enskild människa som unik, men inte som en lösryckt individ utan som en del i ett eller flera sammanhang, i kollektiv och som alltid har ett ömsesidigt beroende och påverkan på varandra.
Rent konkret landar vi i att personen kan ha intresse i flera kollektiv. I både sin nation och sin klass ty det är båda som format individen till en person.
Ska vi forma en ny politisk linje kan vi inte utesluta klasskampen, den dialektiska drivkraft som för samhället framåt men vi kan inte heller utesluta kampen för nationen som bär fram traditionen genom historien. I denna politiska linje och dess kamper kan vi inte se varje människa som enskild, lösryckt individ och ej heller som en anonym del i ett kollektiv. Det krävs att se henne som en person som definieras av sitt vara.
Frihetsfacklan 