Efterklokhetens kranka blekhet

Det har tillkommit en ny besvärande trend inom svensk politisk debatt. Gamla expolitiker som i efterhand uttalar sig om dåliga politiska beslut och kritiserar den nuvarande ledningen för dessa beslut. Dock blir det väldigt hycklande när man själv varit med och fattat dessa beslut och själv haft makten att ändra på det man i efterhand säger sig ogillat dessa företeelser redan när det begav sig..

Det finns flera sådana politiker men den jag tänker fokusera på mest i denna artikel är Göran Persson. Göran Persson har haft den dåliga smaken att kritisera 2 oerhört förödande politiska frågor som han själv i högsta grad varit ansvarig för. 1. Massinvandringen. 2. det svenska jordbrukets förtvinande.

Göran har nyligen gått ut och kritiserat att det svenska jordbruket blivit så eftersatt att vi inte längre på långa vägar är självförsörjande. Det är ett uttalande som jag fullkomligt håller med om, precis som jag höll med om det Göran sa om massinvandringen! Men det som retar mig rätt ordentligt är hur en person som haft makten i 10 år kan klaga på någonting som den i högsta grad själv hade makten att förändra..

I en artikel i SVT från 2015 beskriver man att 9/10 jordbruk lagts ned på 25 år. Mellan åren 1990 och 2015 har alltså 90% av våra jordbruk lagts ned, enbart 10% återstår vilket betyder att vi definitivt inte är självförsörjande samt att det är väldigt illa ur en miljömässig synpunkt att behöva importera en massa livsmedel från andra länder vilket vi då tvingas att göra.

Göran Persson var statsminister i 10 år mellan 1996-2006 och var i högsta grad ansvarig för den oerhört fallerade jordbruks och invandringspolitiken men han har ändå magen att kritisera dessa i efterhand.. I den socialademokratiska podden Tiden så sa Persson år 2020 att det skulle bli nödvändigt att begränsa välfärden för nyanlända . Alltså säger Persson i efterhand 2 saker som han i grövsta möjliga ordalag fördömde SD för när det begav sig och till och med kallade personer för rasister när de föreslog dessa saker.

Summan av kardemumman är att det är väldigt hycklande och ynkligt att i efterhand komma och gnälla över politik som du själv haft ansvaret för. Att göra som Persson eller som tex Anders Borg och i efterhand kritisera den politik man själv varit medansvarig för är om något en indikator på att man tyckte exakt samma sak när man själv satt i en maktposition men var för feg för att säga det då eftersom det kunde fått direkta konsekvenser för ens karriär om man gått ut med det då och att karriären sedermera är betydligt viktigare för en än den politik man för.

Har man likt Persson och Borg själva varit med och skapat problemen som man sedan blir missnöjd över så har man därmed gett upp sin rätt att klaga i efterhand.

Bildrättigheter:Lena Dahlström

Lämna en kommentar