Vilka är vänstern idag och vad är ”vänster”?
För många år sedan blev frågor så som miljö och djurrätt blivit centrala för många, framför allt unga, inom vänstern. Sedan kom asylrätt, fri invandring, HBTQ-rättigheter, feminism, identitetspolitik också in på scenen. Detta eskalerade senare till en sorts extremfeminism, HBTQ utökades in absurdum och identitetspolitiken blev kanon för vänstern där varje individs egen uppfattning om sin identitet var ett slag värt att dö för. Vi skulle kunna göra det enkelt för oss och kalla allt detta för ”wokeism”.
Detta är vad vänstern blivit. Men vad är det vänstern inte är? Jo, den är inte socialistisk. I vissa kretsar lever retoriken kvar men arbetarklassfrågor lyser med sin frånvaro. Men bryr sig vänstern om arbetarklassen och dess frågor? Har man över huvud taget ett sådant tänk i dessa dagar att den politik man driver är utifrån arbetarklassens intressen? Högst sannolikt inte. Vänstern har inte bara lämnat arbetarklassen i ord och handling utan även i sinnet.
Det man blivit, woke, är det ens förenligt med socialism och vänster? Om vi ser på vad det handlar om, den gemensamma kärnan för HBTQ, feminism och identitetspolitik så är det individens rätt att inte bara vara sig själv, utan identifiera och definiera sig själv. Vänstern sätter alltså individen i universums absoluta centrum för sin ideologi. Detta är otvivelaktigt det främsta karaktäristiska draget hos liberalismen.
Om vi backar bandet en aning och kikar på socialismen, på arbetarrörelsen och ser vad den är och inte är. Den är för det första inte woke. Socialism är inte woke och inte förenligt med wokeism. Så om socialismen inte är woke och vänstern är woke men inte socialistisk så är slutsatsen att socialismen och arbetarrörelsen och vänstern är inte längre samma sak och vänstern representerar inte på något vis arbetarklassen i dagsläget.
Socialismen och arbetarrörelsen är traditionell, konservativ, kollektiv och solidarisk. Dessa är grundläggande värden som funnits förut och fortfarande är grunden idag. Socialismen är nationell till både sitt innehåll och sin form. Arbetarklassen i Sverige har i princip liknande krav och vilja som arbetarklassen i Polen, i Kongo och Australien och på så vis är den internationell men alla dessa har egenintresse att leva och bevara sin egna nation.
Vi är i en tid då vi framförallt måste en gång för alla inse att vad som en gång benämndes vänster, den socialistiska och kommunistiska arbetarrörelsen, idag är en sak som är helt separat från vad vi idag kallas vänster och vidare inse att vänstern av idag definieras av wokeism som i sin natur av individidolisering är en avart av liberalismen.
Frihetsfacklan 