En politiskt ointresserad ungdom gräver sin egen grav

Jag var på en demonstration i lördags, den 4 mars alltså. Det var en viktig demonstration och en väl genomförd sådan. Det handlade om Nej Till NATO och genomfördes på Medborgarplatsen. För oss med både bakgrund inom traditionella vänstern och nationella rörelsen så vet vi hur svårt det är nuförtiden att få folk att komma på demonstrationer. Dessa demos brukar oftast bli lite pinsamma när stora frågor samlar högst 300 pers. För så har det ofta varit med vissa välkomna undantag och detta var ett sådant.

Denna demonstration drog till sig mer än 1000 deltagare vilket för svenska mått mätt är högt! Planeringen var väl genomfört och man lyckades nå ut till folk i tid, någonting som förut varit ett problem.

Det var en härlig stämning och vi nådde ut rejält! Med på båten var även den kända Sossen Sven Britton som gav flera väldigt bra argument till varför Sverige ej skulle gå med i NATO som till exempel att vi därför riskerar att bli en kärnvapenmåltavla i händelse av ett eventuellt krig.

Men en sak som bekymrade mig är de unga.. Demonstrationen saknade nästan i princip unga människor och som drygt 30-bast så kände jag mig som en liten parvel där i gemenskapen där nästan alla var över 50+! Detta är ingen bra utveckling..

Självklart hedrar det de äldre som närvarade men det säger också en del om ungdomen av idag. Det tycks nästan omöjligt att få unga att delta idag.

Trots att denna demonstration mest påverkar unga och det faktumet att NATO-anslutning i allra högsta grad sätter unga människors liv i fara verkar de unga människorna ha glömt..

Hur ska man då få unga att engagera sig politiskt?

Jag har ärligt inget bra svar! Det är väldigt svårt idag att få unga att engagera sig i samhället och ytterst är det ju individualismens och högerpolitikens yttersta mål: Alla människor ska bli som egna öar i ett hav. Avskiljda från varandra som inte påverkar varandra eller bryr sig om varandra.

Idag är unga väldigt åtskilda från varandra. Män och kvinnor, i synnerhet unga har allt svårare att nå fram till varandra i relationer, någonting som Frihetsfacklans krönikör Fredrik Adevåg nyligen skrev om rörande vikten att bevara kärnfamiljen. Men även på andra sätt glider unga ifrån varandra, in i fiktiva världar i form av allt ifrån online-spel till internetporr. Nu generaliserar jag medvetet men unga personer av idag sjunker allt djupare in i fiktiva världar och rör sig allt längre ifrån varandra.

Men verkligheten bryr sig inte om vad vi gör med våra liv. Den bara är. När NATO-propagandan tillslut når så långt att ungdomar inser att de står i begrepp att slåss och eventuellt dö i något meningslöst krig, ja då kanske dem tvingas vakna.

Låt oss hoppas att det då inte är för sent.

Christian Pavón

Upphovsman och Rättigheter till bild: Steve Cutts.